Ibland undrar man om det är värt det.
Det går upp och ner. För det mesta går det upp. Fast oftast känns det ändå som att man
kunde gjort vissa saker bättre. Man går nästan aldrig hem efter en jobbdag och känner;
Fan, vilket bra jobb jag har gjort idag. Man reflekterar över saker som kunde gjorts bättre.
Det är både bra och dåligt. På det viset utvecklas man, men någonstans skulle det vara skönt
att ha ett jobb där man kan gå därifrån och känna att nu är den här dagen slut, finito, over.
Utan att tänka mer på det.
Nu har inte jag ett sånt jobb. Jag har ansvar över människors liv. Jag ska uppmärksamma patienterna
jag har, om de försämras. Om de försämras måste åtgärder vidtas om de inte ska dö på kuppen. Det är
läskigt. Men ofast väldigt spännande och lärorikt. Jag gillar jobbet, verkligen. Man möter så många människor,
från så många olika öden och kulturer, och man lär sig så mycket varje dag, om en själv och om andra och
om människan i stort. Det är ett så värdefullt jobb på så många sätt. Och man har så stort ansvar att det ibland
är svårt att greppa, det är för stort för att kunna ta i, eller att kunna förklara.
Baksidan med detta jobb, som man har börjat känna nu efter 7 månaders erfarenhet av yrket, är att man
verkligen har ett stort ansvar, ett obegripligt ansvar över andra, och tjänar nästan inga pengar på det.
Ibland känns lönespecifikationen som ett slag i ansiktet. Som att någon hånskrattar åt en. Förnedrande.
En förändring måste ske.
Just det, jag hade visst en blogg.
Det är kul att blogga, men också tråkigt. Här har det varit dött en längre tid.
Kanske för att livet går alldeles för fort? Kanske för att bloggen inte skriver sig
själv? Kanske för att jag just nu lever den lyckligaste tiden hittills i mitt liv.
Sen sist har jag hunnit jobba hela sommaren, byta jobb, fått ett förlängt vikariat,
varit tillsammans med kvinnan i mitt liv i 7 månader, tagit en tripp till Berlin,
kollat på ett stort antal filmer och tv-serier, druckit otaliga mängder öl, skrattat.
För att inte tala om hur många gånger jag varit på toaletten sen i juli....
Nu är det höst och jag välkomnar den hjärtligt.
Jag ska komma ihåg det här en annan gång när allt känns skit.
Ja, ibland verkar livet vara bra. Helt enkelt bäst. Det bara flyter
på liksom.
Jaha, så tog man sjuksköterskeexamen och började jobba. Visst
har jag brutit ihop i tårar framför kollegorna, eftersom jag är ny
och inte har koll på allt. Men med fina arbetskamrater som stärker en
och med lite tålamod från en själv så kommer det bli en bra sjuksköterska
av mig med.
Och när man precis skulle sätta sig på Arbetsförmedlingens hemsida varje
ledig sekund för att söka jobb inför hösten, ja då ringer de från ens gamla
avdelning på St Görans sjukhus och frågar om man är intresserad av ett halvårs-
vikariat till hösten. Jo man tackar.
Och så har sommaren bara toppenväder att erbjuda. Och ett bröllop. Idag ska
jag faktiskt på bröllop, kyrkobröllop. Hon ska gifta sig med han som har hängt med
sen ettan på gymnasiet. Jag var med på deras första dejt. Kanske kommer jag
att gråta.
Och så har man en underbar kvinna vid sin sida, som man älskar över allt annat.
Life's good.
GaGalicious!
I'm her little monster.
De kallar sig feminister
De hatar män. De vill leva ett liv utan mäns framfart.
De isolerar sig i kvinnokollektiv där män inte är välkomna.
De är aktivister.
De kallar sig feminister.
Det är inte konstigt att inte fler vill kalla sig feminister.
Det är inte konstigt att begreppet feminism har fått en
negativ klang.
Jag vill kämpa för att begreppet ska få tillbaka sin
ursprungliga innebörd, nämligen "rörelse för kvinnors
jämställdhet med män".
That's it. Punkt. Finito. Slut. Så jävla enkelt är det!
Alla människor borde vara feminister i ordets rätta
bemärkelse.
She's the greatest music and the best amplifier.
Det är mycket jag vet.
Jag vet att en människa kan tycka om någon så mycket
att det känns som att man ska explodera.
Så känner jag nu.
Jag vet att människor kan tycka om någon så mycket
att man skulle vilja ge den personen hela världen.
Så känner jag nu.
Jag vet att en människa kan tro att hon lever i en saga,
för att hon tycker om någon så mycket att hon inte tror
på det.
Så känner jag nu.
Jag vet att en människa kan sakna en annan människa
så att det gör ont.
Så känner jag nu.
Ja, det är verkligen mycket jag vet.
Men det är hon som har gjort att jag får känna det
också.
Vulkanutbrott och lite pedofili på det.
Senaste veckans skriverier har handlat om detta.
Blev själv påverkad i allra högsta grad när Eyjafjallajökull (?) på Island
hade utbrott förra veckan. Min kära kom inte hem från Piteå. Hon fick ta
tåget i ungefär trettontusen komma fyrtiofem år innan hon var framme
i Stockholm.
Om man vänder blad i någon tidning, vilken som helst, så finner man även
artiklar, krönikor och insändare i mängder om de katolska prästerna
och deras övergrepp på små barn. Hörde även en katolsk präst här i
Stockholm uttala sig i frågan om celibat. Han beklagade pedofilin och sa
att självaste syftet med att leva i celibat är att prästen ska kunna viga hela
sin själ åt att hjälpa andra och finnas till hands för kyrkan.
Jag undrar bara hur man kan undertrycka en så central del av
mänskligheten som sexualiteten? Eller jag har i och för sig redan fått svaret
på den frågan i alla artiklar, krönikor och insändare i tidningarna. Och genom
mitt eget sunda förnuft.
Det är ungefär som i dokumentären jag nyss såg på SVT om personer som
är troende kristna i Danmark som "valt bort" sin homosexualitet för att kyrkan
inte accepterar en aktiv homosexuell. Dock accepteras en icke aktiv homosexuell.
Whaaaat? Där fanns i alla fall en kvinna som hade valt bort sin homosexualitet
för att kunna utöva sin tro, gift sig med en man och menade på att hon kunde undvika
att "trilla tillbaka till homosexualiteten" genom att undvika vissa situationer. Hon tog
exempel från olika sjukdomar som diabetes och gikt och att man då undviker att äta
vissa saker. Exempel från olika sjukdomar. Andra sjukdomar utöver homosexualitet?
Hujedamig.
Livet är på topp! Till och med med matförgiftning!
Tänk vad livet är underligt. Ibland är allt skit, ibland är allt likgiltigt och ibland
är livet som nu; att det inte kan bli bättre. Allting är bara så jäkla bra!
Allting liksom bara flyter på, inga hinder, inga motgångar.
Hon kom in i mitt liv, förgyller det varje dag, gör mig glad och varm!
Hon och jag är som två pusselbitar som inte har hittat den andra biten
förrän nu.
Sista månaderna i skolan, jobb är kirrat, våren är på väg och ja, vad mer
kan en människa begära?
Lite matförgiftning på det är väl inte mer än rättvist, allt ska väl inte få va
bra? Eller whaaaat?!
Ägare av en iFååån
Det var meningen att bli vi.
Det var inte meningen att det skulle vara jag och
Sony Ericsson C901, då den snabbt lämnade mig ensam
efter endast 4 veckor tillsammans.
På något sätt kom jag över det ganska snabbt, då en
annan stjärna snart trädde in i mitt liv och erövrade mitt
hjärta med storm. iPhone och jag.
Det var meningen.
Det här med att cykla i snödrivor en hel dag.
Det har jag sysslat med idag. När man jobbar som distriktssjuksköterska
är det det man måste göra på vintern.
Jag tror inte att jag vill jobba som distriktssköterska. Det är fan inte värt.
På sommarn, visst. Men när man vet vad som komma skall efter hösten.
Näe.
Och det här med att snön aldrig tar slut. Finns det hur mycket som helst
eller? Jag förstår i och för sig att himlen kastar ner det på oss stackars
satar här nere, vem vill ha det liksom?
HEJ VÅR!
Berusad
Inte av alkohol alltså. Det var igår det.
Nej, idag är jag berusad av något annat.
Nämligen en storm av positivitet och värme.
Det händer inte så jävla ofta!
Idag mår jag jävligt bra! Hurra!
En nördig friare
That's me.
Jo, det är nämligen så att mina intressen är att snöa in mig
på särskilda saker. Saker som jag ägnar jättemycket tid på
i perioder. Jag har alltid nåt sånt intresse. Som exempel kan jag
föreslå Millennium-böckerna (och sedan även filmerna), Sex & the City,
Hole o.s.v. Listan kan göras lång.
Mitt nya intresse är Twin Peaks. Det började med att det låg på
"serier-jag-måste-se"-listan. Nu är jag där. Och besatt.
Så nördig att jag beställer hem boxen från Ginza innan jag ens
sett klart serien. Någonting speciellt är det. Som gör att jag fastnar
för vissa grejer. Men så är det väl med intressen.
Ja, just det. Det här med friare också. Jag är ju totalt förlorad
i Noomi Rapace. Så jag planerar att fria till henne, så får hon dumpa
Ola. För mig.
Man får inte vara så här snygg. Inte ok.
Sherilyn Fenn
Tidsmaskin, tack.
Så bestämde sig Camilla för att, för en gångs skull, köpa en
bra mobiltelefon med de funktioner hon behövde. Har alltid
tidigare köpt halvkassa, billiga mobiler.
Hon bestämde efter noga övervägande att köpa en telefon för
över 3000 riksdaler. Den nya telefonen blir köpt och allt går bra
tills den är laddad och hon ska börja använda den.
Den stänger av sig lite då och då när den känner för det.
En månad passerar och mobilen stänger fortfarande av sig lite
nu och då. Camilla bestämmer sig för att lämna in telefonen efter
jul- och nyårshelgerna.
Lördagen innan detta går Camilla ut i Stockholmsnatten för att roa
sig och har en riktigt lyckad kväll. Hon tar en taxi hem, kliver ur taxin
när hon har blivit hemkörd och ska gå och lägga sig, samt ställa alarm-
klockan. Hon upptäcker mot sin förskräckelse att telefonen inte ligger där
den ska. Telefonen ligger heller inte på ställen där den inte ska ligga.
Den en månad gamla telefonen är tappad i taxibilen. Camilla ringer taxibolaget
dagen efter för att få svaret att taxiföraren inte har sett en telefon in sin bil.
Camilla har ingen telefon.
Varför ska Camilla tappa en telefon för första gången, när hon har köpt en
ny, fin och dyr telefon för en gångs skull?
Det var inte meningen att Camilla skulle ha en fin mobiltelefon.
Camilla skriver om sig själv i tredje person, för det känns mer smärtsamt
att skriva det i jag-form.
Rest in piece, mobiltelefon.
Det var inte menat att vara "vi".
Norma Jeane Baker
Läser en ruskigt bra tegelsten, nämligen Joyce Carol Oates fiktiva
roman om Marilyn Monroe, en roman på 862 sidor. Blonde.
Hon skriver så bra så att man blir trollbunden av alla ord.
Vilket liv hon hade, Marilyn.
Vilken förvirrad, olycklig själ som fanns bakom det enormt vackra skalet.
