Tidsmaskin, tack.

Så bestämde sig Camilla för att, för en gångs skull, köpa en
bra mobiltelefon med de funktioner hon behövde. Har alltid
tidigare köpt halvkassa, billiga mobiler.
Hon bestämde efter noga övervägande att köpa en telefon för
över 3000 riksdaler. Den nya telefonen blir köpt och allt går bra
tills den är laddad och hon ska börja använda den.
Den stänger av sig lite då och då när den känner för det.
En månad passerar och mobilen stänger fortfarande av sig lite
nu och då. Camilla bestämmer sig för att lämna in telefonen efter
jul- och nyårshelgerna.
Lördagen innan detta går Camilla ut i Stockholmsnatten för att roa
sig och har en riktigt lyckad kväll. Hon tar en taxi hem, kliver ur taxin
när hon har blivit hemkörd och ska gå och lägga sig, samt ställa alarm-
klockan. Hon upptäcker mot sin förskräckelse att telefonen inte ligger där
den ska. Telefonen ligger heller inte på ställen där den inte ska ligga.
Den en månad gamla telefonen är tappad i taxibilen. Camilla ringer taxibolaget
dagen efter för att få svaret att taxiföraren inte har sett en telefon in sin bil.
Camilla har ingen telefon.
Varför ska Camilla tappa en telefon för första gången, när hon har köpt en
ny, fin och dyr telefon för en gångs skull?
Det var inte meningen att Camilla skulle ha en fin mobiltelefon.
Camilla skriver om sig själv i tredje person, för det känns mer smärtsamt
att skriva det i jag-form.
Rest in piece, mobiltelefon.
Det var inte menat att vara "vi".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0