.t o w a n d a.

Alla vet väl att ibland känner man sig inte så vacker.
Man blir matad med bilder och så vidare av alla vackra
modeller och kändisar. En bild som visar att man aldrig
kan bli lika vacker som dem. Ett ouppnåeligt mål.
Då blir man ledsen och äter en chokladbit.

Jag har räddningen! Kolla in den här länken, som jag
tagit från min älskade vän Sophies blogg! När ni kollat
in den kommer ni återigen att känna er FABULOUS!
Och inse att det vi ser bara är en illusion.

http://tyras.se/category/oka-ditt-sjalvfortroende.html

Jag har vuxit upp i en ganska fin släkt där
människor är relativt konservativa. Familjekonstellationerna
i våra kretsar är kärnfamiljer, något annat finns inte.
Dock är jag glad att min far har uppfostrat mig med inställningen
att jag måste göra det som jag mår bra av och inte
göra saker för att någon annan säger att jag måste göra
det. Vi är ganska liberala i min närmaste familj. Dock
var det rätt kul när pappa berättade att han känner
folk som har inställningen att "förändringar är av ondo, så
länge de inte bevisar motsatsen".
Om världen bara bestod av sådana människor, hur skulle
världen då se ut? Hur skulle vi människor må?

Nu måste jag skynda mig till bion!
Ska se "I taket lyser stjärnorna" med syrrorna,
det kommer bli FABULOUS!

Min favoritreplik av Jim Carrey i filmen "The Mask",
som för övrigt är en jäkligt underhållande film!

Något liknande utbrast jag när jag käkade hemmagjorda
köttbullar som Sophie lagade till mig igår! Jag och Sophie
håller på att planera vår road trip som vi ska göra i USA
under 2011. Efter min examen och när vi lyckats spara
ihop pengar. Jag längtar så fruktansvärt mycket dit,
jag tror det kommer bli livets upplevelse.



Vi ska starta i Californien med Los Angeles, San Fransisco
och Las Vegas. Sedan ska vi ta oss alla hundra mil genom landet
via sydstaterna (förbi Florida om vi hinner och har råd) och vidare
upp till Washington, New York och Boston som slutdestination!

Vi tänker vara borta så länge vårat Green Card gäller eller tills
pengarna tar slut, alltså 3 månader som max.

Hemkommen från Malmö och min bästa Emily.
Jag älskar henne så himla mycket! Det var mysigt
att få träffa henne igen. Vi måste bli bättre på det.

Jag vill alltid leva livet. Jag vill aldrig jobba.


TOWANDA version 2.0

Anna Ternheim på Cirkus igår.
Vad härligt det är att höra musik live.
Man borde göra det mycket oftare.

När jag sett Anna tänkte jag på hur mycket
jag avundas människor som kan få ur sig
sina mörka och ljusa sidor genom sin kreativitet.
Jag önskar att jag hade en kreativ sida att få
ur mig känslor på.
Jag tror det är jättenyttigt för själen.

Istället för att vara kreativ ska jag nog tända
ljus, rökelser och dricka rött té.
Det tror jag också är jättenyttigt för själen.

Journalistsverige kanske har glömt. Men jag har inte glömt.
Många andra med mig har inte glömt.

Imorse läste jag i någon gratistidning att Sverige idag kunde
ha chockerats av den första skolskjutningen i vårt land.
Om de inte hade kommit på galningen i tid.
Men jag har inte glömt.

Det var en kall januari/februarimorgon. Jag och min klass
sitter och skriver prov i geografi. Jag går första året på gymnasiet.
Jag lämnar in mitt färdigskrivna prov till läraren och går ut.
Ställer mig vid fönstret och tittar ut. Jag ser fler polisbilar utanför
skolan än vad jag någonsin sett. Undrar vad som hänt.
En klasskamrat kommer springande mot mig.
Säger att "någon har blivit skjuten på toaletten".
Frågorna surrar genom mitt huvud. Någon säger att vi ska
ta oss ner till Aulan för att samlas. Ingen vet riktigt vad som har hänt.
Det är från där jag befinner mig endast ett par trappsteg ner till Aulan.
De trappstegen var de längsta och tyngsta jag vandrat.
Paniken, undran och rädslan kändes som ett ton.

Väl inne i Aulan har en del elever redan samlats. Ingen vet
fortfarande vad som har hänt. Jag känner rädlsan, paniken och
hysterin. Sätter mig i en bänk med några andra. Rykten sprids.
Vad har hänt? Har någon blivit skjuten?
Helt plötsligt utbryter kaos när ett slagsmål börjar.
Jag undrar om mördaren tagit sig in hit och om jag ska dö nu.
Det visar sig att det är en journalist som tagit sig in och blir slagen
av en panikslagen elev.

Efter en stunds väntan kommer rektorn in. Alla håller andan för att
få veta vad som hänt. En elev har blivit skjuten på en toalett på entréplanet.
All undervisning för resten av dagen är inställd. Mer fick vi inte veta.
Nicola, 16 år, blev skjuten till döds på Bromma Gymnasiums toalett.
Det handlade om en skuld.

Journalistsverige kanske har glömt, men jag och många andra
med mig har inte glömt.
Vila i frid, Nicola.