På lördag kommer jag tro att jag blir mördad...
...Ja, jag kommer skrika och vifta allt vad jag kan med armarna för att inte bli mördad.
Vi är ett gäng som nämligen ska gå och se My Bloody Valentine på bio, i 3D!
Förstår ni att man kommer vara skraj. Kanske bäst att sätta på sig en blöja innan man
går in i biosalongen?
Idag var jag hos frisören! För första gången sen i augusti. Har senaste halvåret endast
kunnat visa mig i uppsatt hår, så det var verkligen dags!
Oh man, vad man känner sig fräsch efter att ha klippt av 10 cm! Som en ny människa!
Och till råga på allt var frisörskan så rar och härlig att jag blev lite förälskad när jag satt
där i frisörstolen med alldeles blött hår. Som ett litet plus.
Med sprutan i högsta hugg!
C-uppsatsen anses vara klar av både mig, Ingrid och handledare. Bara finslipet
och korrekturläsningen kvar. Känns skönt med samtidigt skräckslaget!
Känns som att allting hänger på en skör tråd, och vem som examinerar...
Tror inte vårat ämne är uppskattat av alla gamla omvårdnadsrävar då vi valt
att skriva om sexualitet och har queerteori som teoretisk ansats... Kan bli intressant!
Dock har vi lagt krut på att motivera varför den här kunskapen är viktig för sjuksköterskan
och omvårdnaden, just för att gardera oss där.. Men som sagt, en skör tråd it is...
Det är ingen vanlig omvårdnadsuppsats och innehåller inte en vanlig teoretisk utgångs-
punkt, så man lär ju få fler kritiska ögon på sig!
Och... Nästa sommar är det jag som står där med sprutorna i högsta hugg!
Se upp för bövelen!
The Wind Cries Mary
Det är en låt som går varm i min iPod just nu.
http://www.youtube.com/watch?v=rf-Mtd2A1DI
Har ni inte hört den så måste ni göra det.
Jimi Hendrix - The Wind Cries Mary
Live från Stockholm, 1967.
Vad vill du bli när du blir stor?
Det är den ständiga frågan.
Jag vill bli en ko, en gris eller häst.
Eller jag vill i alla fall bli någon som har rätt till utevistelse.
Det har tydligen inte gamla människor.
Så jag satsar nog på att bli ko.
Kan bli tricky, men det är helt klart värt ett försök!
Köket från helvetet
Det finns inte många tv-program som är underhållande längre.
De som en gång hade kvalitet, eller i alla fall lite underhållningspotential,
har spårat ur eller är inne på säsong tretusentvåhundratjugoåtta.
Typ.
De serier jag följde en gång i tiden, som House till exempel, har spårat ur
och är bara tröttsamt att se på nuförtiden. Slår man på Greys Anatomy eller
Desperate Housewives får man vara beredd på usel underhållning och ett snabbt
kanalbyte.
Det enda som underhåller mig är djävulen själv, nämligen Gordon Ramsay.
Antingen Hell's Kitchen (kl. 22.00, kanal5, tisdagar) eller Gordon's Kitchen Nightmares.
Båda programmen är sjukt underhållande. De får mig att inte zappa över till någon annan kanal.
Och tyvärr är det ett bra betyg nuförtiden.
Jag har en asbra idé dessutom. För framtiden.
Det vore om man kunde välja exakt de kanaler man vill ha, och då
endast betala för just dem. Det borde ju inte vara en omöjlighet.
Nu är jag kär. På riktigt.
Idag vaknade jag kl 06.15 för att gå till jobbet och vara där till kl 8.
Nu tänker ni att den här dagen är förmodligen som alla andra dagar i mitt liv.
Men ack, där tar ni fel.
Dagen började, som OM det vore vilken dag som helst. Frukost i sängen med lite
innan-man-ska-gå-till-jobbet-eller-skolan-plus-kaffe-slö-tv-tittande. (Varför finns inte
det ordet med i svenska akademins ordlista, Horace?).
När arbetsdagen led mot sitt slut struttade jag ner för St Göransgatan och gick in
på Västermalmsgallerian. Snart skulle jag bli kär.
Strosade runt en liten stund innan jag mötte upp min kära far för att uträtta ett ärende.
Snart skulle mitt hjärta endast tillhöra....
EN MACBOOK!
Jag är såjäklakär.
Och hur kan man låta bli att älska denna vackra?
