Ögongodis!

Kollade på High Fidelity igår.
Vilken skönhet hon är, vår danska granne.

 IBEN HJEJLE

 

Jag tryckte på en knapp & allt förändrades!

Bokstavligen tryckte jag på en knapp. På min stereo.
När jag köpte stereon tyckte jag "fyfan vilket grymt ljud"! Jag kan även tillägga att min pappa var smått avundsjuk.
På senaste har jag tyckt "vafan har hänt med det grymma ljudet". Oteknisk som jag är har jag bara accepterat faktum och tänkt att jag kanske bara har vant mig vid "det grymma ljudet" och blivit, så att säga, lite bortskämd med det. (Emily, jag vet. Skratta du bara).

Satte precis in en Coldplay-skiva i stereon och började kolla lite på alla knappar på den. Tryckte på "Turbo sound II".
And guess what. Där var det grymma ljudet igen! Fyfan vilket grymt ljud alltså!
Och här har jag gått, alldeles för länge och bara accepterat faktum att ljudet inte varit lika bra.
Hell yeah, nu går musiken rakt in i hjärtat igen! Turbo sound II-knappen äger!

Coldplay förtrollade Globen igår!!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHH!!!! GAAAHHHH!!! FY FAAAAAN va bra Coldplay var igår!
Jag kan inte beskriva känslan, eller hur jävla bra jag tyckte att det var.
Allsång till en av favoritlåtarna Fix you. Hela jäkla globen sjunger med i texten.
Chris Martin tycker lite synd om alla stackare som sitter långt bak, så hela bandet springer över hela globen och spelar en låt längst bak!
Allt gult ljus när de körde extralåten Yellow.
Känslan som spred sig när hela globen nynnar sluttampen på Viva La Vida för att locka ut dom igen!
Chris Martin solo på piano under The Hardest Part.

Jag svävar fortfarande på känslan! De som ska se dom ikväll kan vara lyckliga.
Jag skulle köpt biljett till båda konserterna. Så känns det nu. För så jävla bra var dom!
Nu älskar jag dom mer än jag nånsin har gjort!

Tear stream down your face, when you lose something you could not replace

En toppenhelg med pappa i Skåne.
Med hjälp av min älskade J, förstod jag att det måste vänta ett tag.
Jag är inte redo nu, men jag kommer bli det.

Var vid Linus grav.
Funderade innan på vilken färg jag skulle ha på rosen.
Det tog inte lång tid innan det självklara svaret infann sig, röd såklart.
Det var kärlek från min sida. En gul ros passar sig inte då.


(Rökfri i 14 dagar nu. Men utan snus försmäktar jag i denna värld, som Pippi säkert skulle säga.)

Religiös & bitter. Eller?

Såg just filmen Skenbart. I den fanns en religiös kvinna som ägnat hela sitt liv åt att hjälpa krigsoffer, tills hon tappade tron på allt och satt och svor och söp. Då kom en tanke farande genom mitt arma huvud denna fredagskväll; kan man vara troende/religiös och samtidigt bitter? Jag menar, tror man, så borde bitterheten vara en motsägelse mot all tro? Eller?
Eller kan man kanske tro på allt i det stora hela, men va lite smygbitter åt småsaker?

Jag har inte tagit ett enda litet bloss på 4 dagar. Inte en enda cigarett. Not a single one. Noll. Zero.
Jag är så jävla duktig. Och så jävla röksugen.
Men jag har tron.

På mig själv.

RSS 2.0