Towandaaa!
Kom inte på någon rubrik på ett bra tag. Men sen kom den, den som inte går att knäcka: TOWANDA!
Det är mitt mantra.
I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
Please don't hold me down
I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me
Release me
I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but you're controlling me
Release me
Oh Laura - Release Me
Ungefär så känner jag mig, fast tvärtom. Det finns inget som håller mig tillbaka.
Åre torsdag morgon.
I am an asphalt flower breaking free.
Åtta armar och sjuttiotre hjärnor
Ibland känner man att man inte räcker till för dom man bryr sig om. Att tiden inte räcker till liksom.
Alltså inte att de man tycker om kräver något speciellt av en, inte så. Utan att man själv känner att det man säger/gör inte är tillräckligt.
Fan. Man vill ju känna att man är en bra vän.
Ibland känns det inte så, trots att man försöker allt man kan.
Försöka duger, eller hur var det?
Ständig längtan!
Nu längtar jag nåt otroligt till Åre-resan! Två veckor kvar!
Ska bli så kul och skönt att komma bort lite och glida lite i backarna!
Nu är Italienresan bokad också! Så i slutet på september drar jag till sommaren igen, Neapel. Ska bli så härligt. Är nog perfekt att åka då, när det börjar bli höst och kallt här i Sverige. Jag älskar Italien, språket, maten. Allt.
Man längtar alltid nånstans! Man lever aldrig i nuet och uppskattar idag. Jag önskar jag vore bättre på att leva i nuet, jag försöker ibland när jag kommer och tänka på det. Men sen längtar man bort igen!
Nu ska jag uppskatta att det är Will & Grace på TV, att jag måste gå och handla samt att jag ska hämta tvätt i tvättstugan snart. Just det, jag ska träna också.
If you were an ocean I'd learn to float
♥
sprudlande
solsken
känslostorm
virvlar
vänskap
ögonkontakt
kärlek
ljus
nytt
frigörande
känslor
åsikter
människor
styrka
förståelse
vår
vacker
musik
förmedla
känna
närhet
möjligheter
♥
Köpa lite brudar
GAAHH!
Jag är så trött på valkampanjen i USA! Redan liksom. Det avgörs ju inte än på länge.
Det är ju helt hajpat. I morse när jag åt frukost hade jag på TVn som vanligt. Man pratade (såklart) om presidentvalet, i både SVT och TV4!!! Detta gjorde att man inte kunde undkomma det heller, eftersom en annan bara har skogskanalerna...
Jag tycker att detta har upptagit dyrbar tid för andra, lokala och globala nyheter! Det räcker väl med att nämna det viktigaste och sedan gå vidare till allt annat som händer i världen? Nä, man måste bjuda in statsvetare till studion som analyserar hit och dit samt ha direktsänd intervju med någon gubbe i Texas som berättar det senaste.
På senaste har det varit för mycket av "...och nu över till inrikesnyheter i korthet".
USA är inte allt för fan! Trots att man ibland tror det.
Nåt heeelt annat......
Ur tidningen City idag 5 mars:
FRÅGAN
Vad skulle du göra om du vann 1 miljon?
Robert Wiklund, 16 år:
-Köpa allt jag vill ha. Bilar, kläder & brudar.
Utveckling = emotionell avtrubbning?
Nu har jag återigen läst en krönika av Sonja Schwarzenberger. Och håller med henne. Igen. Hehe.
"I en tid som konfronterar oss med fler och snabbare intryck drabbas vi av emotionell avtrubbning. Vad den lilla människan har sett och varit med om under dagen är inte så mycket värt. Det som räknas definieras av media. Man måste hänga med."
Kan det faktiskt vara så att vi på grund av teknikens utveckling blir mer och mer emotionellt avtrubbade? Dataspel, TV-spel, TV, Internet, mobiler. Vi matas med information och intryck från dessa faktorer jämt och ständigt, hela tiden! Man måste hänga med i svängarna. Ibland känner jag mig som en gammal kärring som inte fattar att en mobil numer har både mp3-spelare och radio. Herregud, rena science fiction.
Vad gjorde man förr i tiden när dessa saker inte fanns? Jag antar att man umgicks med varandra den tiden som nu åtgår till surfande på nätet (här sitter jag liksom), data- och tv-spelande o.s.v. Kanske var man med sina vänner, spelade fotboll eller gjorde något annat tillsammans.
Genom att vara med människor i större utsträckning tror jag gör att man lär sig mer om andra människor och kan utvecklas emotionellt. Jag tror faktiskt att den tekniska utvecklingen gör oss mer isolerade, trots att vi kan nå varandra när som helst. Men när vi vill säga något så skickar vi ett sms eller mail. För att inte tala om MSN. Förut träffades man säkert istället. Kan detta kanske göra oss mer isolerade och mindre emotionellt intelligenta?
Kan det ökade våldet bero på detta? Alla jädrans våldtäkter? Människans bristande emotionella förmåga.
Något som motsäger detta är ju förstås att alla inte begår våldsbrott eller brott över huvud taget. Men vissa har väl sämre förutsättningar än andra och det är de som blir påverkade på detta sätt. Orsak och verkan.
Igår såg jag "Juno" på bio! Den rekommenderar jag till alla människor att se! Fantastisk film på alla sätt och vis.
Även "This is England" är ett måste att se. Båda filmerna är otroligt rörande!
Förresten är mina helsvarta Converse så sjukt jävla snygga så det är inte klokt alltså.
