Samhällsfarlig strejk
Vårdförbundets strejk är i full gång. I medierna hör man att: "strejken är samhällsfarlig". Den drabbar patienter och blivande patienter som behöver vård under strejkperioden.
De som säger detta stödjer inte strejken.
De tycker att Vårdförbundets krav är "orimliga".
Förlåt, men jag får inte ekvationen att gå ihop. Hur kan det samtidigt vara så att kraven är orimliga och strejken är samhällsfarlig?
Fan, de säger ju emot sig själva. Hör de inte hur dumt detlåter?
"Det är samhällsfarligt, men deras krav är orimliga"! Hallå!
Om yrket som sjuksköterskorna står för nu är så viktigt att det blir samhällsfarligt om de inte infinner sig på
arbetsplatsen är det väl verkligen dags att det visas i lönekuvertet!
Deras argument är snarare ett argument FÖR strejken. Utan att de ens förstår det själva.
Och så dagen efter att jag har pratat om detta med Ems, och sagt det jag har skrivit här.
Ja, då skriver hon det. Sonja Schwarzenberger. Typ som att vi har nån slags telepatikraft.
Hon skriver ner tankarna jag tänker.
"Skärpning, det är dags för rättvisa löner nu. "Sjuksköterskornas strejk kan vara farligt för samhället", no shit? Men då får vi väl värdera deras arbete efter hur viktigt det är för samhället då".
- Sonja Schwarzenberger
Blåsigt men ändå vindstilla!
HAHA!
Ni skulle ha hört min och Ingrids konversation utanför skolan häromdagen.
Vi hade rast och stod ute och drack kaffe eller nåt. Solen sken, riktigt fint var det!
Ingrid: "Vad skönt med så fint väder!"
Jag: "Ja! Men synd att det blåser så mycket!"
Ingrid: "Ja, men det brukar blåsa mer här."
Jag: "Ja, fast här är det ju vindstilla."
HAHA! Vilken jävla konversation. Det gör vi high five på.
Någon som förstår sig på förståndet? På riktigt alltså.
Hjärtat säger en sak, hjärnan en annan.
Varför ska det alltid vara så att känslorna styr över förnuftet?
Kan det inte få vara lite synkat. I alla fall ibland.
Det är så lätt att vara förnuftig åt andra, men när det gäller en själv,
då är det som att man inte har något förnuft alls.
Man låter blint känslorna styra över en helt lättvindigt.
Damn it's Weird.
Jag tände ett ljus för ett liv som släckts
Jag vet att många barn dör, men just det här berörde mig så otroligt mycket.
Vissa saker gör bara det mer än andra, vet inte varför.
Och hela tiden som man hoppats på att hon lever, kanske "bara" kidnappad, men ändå vid liv.
Och hela tiden har hon varit död, nergrävd.
Nu hoppas jag att mördaren spärras in för alltid.
Läste förresten att man söker villiga, blivande pappor till gravida kvinnor. En ny dokusåpa.
Tillåt mig småle. Eller gråta lite.
Är inte världen bra sjuk ibland?
Rock ' n ' roll i alla fall.
but you keep stopping me
Nu måste jag nog referera till förra inlägget.
Visst. Jag känner mig fri. Friare än på mycket länge och det är skönt.
Men ibland önskar jag att det fanns en spärr, som kunde stoppa mig.
Ibland verkar det som att den där spärren inte existerar. Jag vet vad det beror på.
Vilket betyder att jag vet hur jag ska hantera problemet. Frågan är bara om jag vill det själv.
Egentligen.
Just i de situationerna vill jag det inte, men sen efteråt, när ångesten sköljer över en som en fucking tsunami!
Då jävlar skulle det sitta fint med en liten spärr.
Åre 2008
Fest. Skidåkning i toppklass. Bygget. Fest. Sol. Blå himmel. Fest. After ski på Fjällgården. Vindstilla. FEST.
Resans låt: M.I.A - Paper Planes.
Rock 'n' Roll för fan.
