En sjuksköterskestuderandes dröm & medföljande beslutsångest!
Tankar som "vafan håller jag på med?" snurrar i mitt huvud. Är det här verkligen rätt för mig?
Häromdan fick jag för mig att jag skulle syssla med att skriva. Jag har aldrig skrivit och hur skulle jag försörja mej på det? Konstiga tanke. En tanke i ångestens grepp!
Tankarna går som ett EKG. Jag har mina toppar då allt känns så rätt, sen har vi den lilla kurvan neråt som visar att jag ibland tvivlar på mitt val. Ibland känner jag mig bara som ett enda stort hjärtflimmer.
Jag frågar igen, är det här något som alla går igenom?
Ska jag klara det här?
Jag SKA klara det här. Jag ser det inte som mitt livs val. Jag har alltid möjligheter. Men jag vill det här så mycket!
Det är utmaningarna som skrämmer mig, men som samtidigt utvecklar mig så mycket!
Jag har aldrig velat göra nåt annat! Nej, det har jag inte!
Jag tror att ångesten hör till. Jag kommer bli en grym sjuksköterska!
Nu måste jag snart åka till ortopedkliniken och visa hur grym jag är!
Skandalernas kväll!
IDOL igår. Anna hänger löst! Hallå! Hur sjutton gick det till?
Antingen så är den svenska IDOL-publiken tondöv och dum i huvudet och fattar inte att Anna är bäst och ska vinna tävlingen. ELLER så är det endast en massa tonårsbrudar som röstar på helt fel egenskaper! Typ att Johan är så söt och dylikt.
Nu hoppas jag att svenska folket tar sig i kragen och ser till att Anna inte hänger löst fler gånger, så att hon kan ta hem det här nu! För det finns inte enligt mig några andra alternativ.
Och hur kan man skicka hem Lou Lou före Sepideh och Robin? Skandaaaaaal alltså.
Och varför bryr jag mig om det här då? Jo, för att jag är en IDOL-nörd såklart.
Lägenheter
Först tittade vi på den mindre lägenheten, som var 38 kvm.
När vi gick därifrån sa jag till min far:
"Nu går vi och tittar på den mindre lägenheten"!
"Ja, det gör vi", svarade far.
Jo, alltså. Den lägenheten var mysig. Och kändes uppenbarligen större än 38 kvm!
Nytt golv i Rummet med stort R. (Ja, det var ju en etta..). Stora härliga fönster.
Gammaldags liksom. Huset är från 1932. Mysigt.
Och tydligen en bra planlösning, eftersom vi trodde att vi sett den Stora lägenheten.
Vidare spatserar jag, far och syster Siri vidare till "den mindre lägenheten" som var på 46 kvm.
Jag tänkte: "Shit, 8 kvm större än den förra! Det här kan bli bra!"
Jag tar i hand med Mr Muskler som öppnar dörren. Det doftar unket och cigarettrök i lägenheten.
Tar ett par steg in. Dystert, mörkt. Och ett skitigare badkar har jag aldrig sett.
Han har nog aldrig skurat golvet tänker jag, när jag går runt och tittar. Känsla: Nej.
Även om man kan skrubba bort skiten från badkaret och golven, tapetsera om och göra fint,
kommer jag nog aldrig kunna skrubba bort den första känslan jag fick när jag klev in där.
Jag säger nog ja till den större lägenheten som var mindre.
Übermensch eller häxa?
Det är så skönt när man inser att man själv inte kan vara felfri!
Det är så skönt när man inser att man kan vara egoistisk, utan att få dåligt samvete!
Det är så skönt när man inser att man kan göra fel, och att livet inte går under för det!
Det är inte så skönt när man ser reklam för Blutsaft och inser att vi fortfarande lever på stenåldern
och inte alls har kommit så långt när det gäller jämställdhet.
Så därför ska väl jag nu gå och natta barnen.
För att sedan ta hand om tvätten, disken och allt annat som jag bör
ta hand om eftersom jag är kvinna. Och för att Blutsaft-reklamen säger det.
Jag vill så mycket!
Jag vill:
1. - Flytta (Därför att jag är trött på att bo så off. Och därför har jag sökt 3 lägenheter i Fredhäll idag).
2. - Träffa Emily (Därför att det var alldeles för längesen nu & för att jag saknar henne så att det gör ont).
3. - Att Emily ska flytta till Stockholm (Därför att då kunde jag träffa henne varje dag. Vilken dröm).
4. - Flytta till Piteå (Därför att Emily bor där).
5. - Blogga mer (Därför tänker jag göra det).
6. - Inte vara singel längre (Därför att det börjar bli rejält ensamt alltså).
7. - Åka till USA (Därför att jag vill upptäcka det! Därför åker jag dit med Sophie efter examen).
8. - Att Emily ska flytta till Malmö (Därför att det åtminstone är närmare än till Piteå).
9. - Förbli rökfri (Därför att jag varit det i drygt 5 veckor och det verkar onödigt att börja igen).
10. - Se Coldplay live igen (Därför att de var så grymma i Globen och jag har längtat tillbaka, ever since).
11. - Börja träna igen (Därför att det vore skönt. Om jag bara kunde bli kvitt The Virus).
12. - Hälsa på Emily i Piteå (Därför att det skulle göra mig lycklig. Jag kanske bara gör't)!
That's all for now.
Jag och mitt virus mot världen
Igen.
Med snor i hela näsan och halva hjärnan.
För att inte tala om halsen. Jag har inte snor där, men ont.
Nu droppar det snor på tangentbordet.
Förbaskade helvetes jävla envisa virus!
Det är femte förkylningen på två månader. Nej, jag skojar inte.
Två av dem bjöd på delikat feber. En annan en slemmig hosta
med tillhörande andnöd. Undrar vad som står på menyn härnäst?
Den ena förkylningen byter av den andra. Jag är less på skiten.
Dags att bli vän med viruset? A la Stockholmssyndromet?
Resa i tid & sinne. Och till Italien.
I natt landade jag fysiskt på svensk mark igen, men mentalt är jag fortfarande uppe och flyger. Såg på världen ovanifrån. Ljuset från städerna, mörkret från skogarna... Jag kanske är konstig, men sånt gör mig existentiell.
För varje gång jag reser utomlands påminns jag om att det finns en hel värld därute som måste upptäckas! Och den känslan blir starkare för varje gång. Jag vill ha mer, jag vill upptäcka den där världen! Det är inte bara en karta man ser på bild, de där kontinenterna, länderna, städerna existerar. Med allt vad det innebär. Det är ju just det, allting innebär något för någon, nånstans i världen. Häftigt.
Har en så konstig blandning känslor i mig just nu, vilket gör mig en aning blank i ögat.
Lycka, längtan, hopp, förväntan, saknad, stress, mersmak.
När jag nu har känslorna svart på vitt, förstår jag att mitt blanka öga är blankt av lycka.
So long, folks!
