.t o w a n d a.

Är det något jag inte diggar med St Görans sjukhus så är det silverfiskarna som existerar på toaletterna.
De lever på hår & mjäll, men de kan även äta sitt eget ömsade skinn. De kan svälta i flera månader utan att
ta skada och de kan leva i upp till åtta år.
Hur äckliga är dom inte??
I övrigt diggar jag sjukhuset helt okej, blev ju i princip erbjuden jobb efter min slutbedömning på ortopeden! Yeah!

Och så var man ett år äldre också. Jag brukar alltid redan i typ september säga den åldern som jag SKA fylla, om någon frågar. Men i år kom jag på mig själv med att säga att jag var 23 tills samma vecka jag fyllde 24.
Lite åldersångest maybe?

Jag fick världens finaste världsatlas i födelsedagspresent.
Jag ska kolla lite på de fina bilderna och kartorna i den nu.
So long!

Ja, man lever ju för utmaningarna! I alla fall gör jag det.
Fast saken är ju den att det finns många, många människor som inte gör det.
Jag förstår inte vad dom lever för.

Jag blir understimulerad om jag inte sätts i situationer som jag egentligen inte
vågar vara i. Det är ju dom som utvecklar en till en bättre människa!
För en själv i första hand. Det stärker ens ego och det är ju bra!

I söndags snöade det som bara den. Då fick jag faktiskt lite julkänsla!
Har inte haft det på flera år! That felt good!

Snart är min tid på ortopeden slut. Har satt PVK fyra gånger.
Lyckades tre av dom. Yeah! Idag fick jag dock hålla på och lirka
lite för att hitta kärlet, men till slut fick jag retur.
Det, gott folk, var en utmaning som stärkte mitt ego en aning!

Snart dags för medicin/infektion i ytterligare fem veckor!
Flera utmaningar, ett större ego. Maha.

Jag är besatt av vampyrer. I'm cursed!
Håller på att läsa "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist.
(Tack Sophie för lånet!)
Jag är fascinerad av dom på nått sätt, det finns så mycket mystik kring dem...
Kan det inte bli Halloween igen så att jag kan få klä ut mig till
en riktigt ruskig och blodtörstande vampyr?



Snart ska jag till min kära, älskade vän Sophie, och dricka vin,
inte blod.

Courtney Love.



Genom medierna ser jag nu vad en trasig själ gör med en människa.

Men det var hon som gjorde att jag hittade musiken. Min musik.
Hon som hittade mig när jag var 15 och mottaglig.
Hon som var cool, galen & snygg men samtidigt trasig.
En skrikande grungestjärna, en baby doll, en riot grrrl.
Hon som jag beundrade. Trots konspirationsteorier. Trots droger.
Hon som hjälpte mig men som inte kunde rädda sig själv.
Hon som jag alltid kommer digga!

Alltså, jag hör hemma på sjukhus. Så är det bara. Jag känner det nu.
No more ångest. Det blir nog en riktigt grym sjuksköterska av mig!
4 dagar på ortopeden så var saken biff!
Jag säger bara naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaajs.

Och så håller vi alla tummar vi har på Obama.
Eller är det redan avgjort? Hänger inte med.

Ikväll ska jag prova på yoga. Jag har hört att man får ont överallt.
Muskler som man inte visste att man hade. Kan bli spännande!