Who's makin' those damn paaaants?

Min kropp är inte gjord för att bära byxor.
Antingen så kan jag inte knäppa dem i midjan,
men att de sitter snyggt längs benen. Eller så
sitter de löst längs benen, och perfekt runt baken.

Borde det inte vara en grundläggande rättighet för
alla människor att se snygga ut i jeans?
Varför ska vissa vara mer lyckligt lottade?
Borde inte alla, smala som tjocka, korta som långa,
ha möjligheten att hitta ett par byxor som passar?
Varför har inte jag rättigheten att hitta ett par perfekta
jeans, bara för att jag är kort och har breda höfter?
Jag tror det är dags för alla designers där ute att tänka om.
Att göra nya modeller och framför allt att skrota size zero.

Jag behövde ett par nya brallor. Provade en drös
innan jag hittade ett par, ganska dyra, svinsnygga
stuprörsjeans a la 80-tal på Top Shop. De satt som
en smäck. Benen: perfekt, Arslet: Perfekt.

När jag sedan använt dom i 3 minuter hade de töjt
sig och blivit 3 gånger större. Jag förbannade byxorna
och mig själv, för att jag hade köpt dem.
Nu får jag antingen bli fet så de sitter snyggt, eller tvätta
dem i 3000 grader så att de krymper.

Jag tror jag börjar med alternativ två.

Kalla kårar!

Är det något här i världen i djurväg som jag inte
klarar av så är det spindlar och maneter.

Do I have to explain?



Dock räcker det med en vanlig öronmanet för att få upp
mig från ett skönt dopp i havet.

My hat and I are fabulous!

Åh, vad jag älskar min nya hatt!
Vi är som ämnade för varandra.
Överlag är det jäkligt snyggt med tjejer i hatt!



Den där hatten påminner väldigt mycket om min hatt.
Tänk vad snyggt när våren kommer och att få
kombinera hatten med ett par snygga solbrillor!
Längtar!

End of an era!

Nu känns det tomt.
Har sett alla avsnitt av Sex and the city + filmen.
Vad sjutton ska jag göra nu då?
Ge mig råd!

På lördag tänker jag bära peruk!

Nervsammanbrottet är INTE ett faktum!

Det höll däremot på att bli ett faktum!
Nu känns det som att jag betar av sakerna bit för bit.
Inte mycket kvar nu.

Ortopedpraktik  - check
Hemtenta nr. 1 - check
Medicinpraktik - snaaaart så...
Hemtenta nr. 2 - check
Hemtenta nr. 3 - check
Klinisk examination - snaaaart så...

Nervsammanbrottet kommer dock att bli ett faktum
om inte den kliniska examinationen går vägen...

Jag längtar tills jag får vara ledig då jag är ledig.
Och jag längtar tills jag kan prata och tänka på andra
saker än enbart plugget - snaaaart så...

Jag kan inte vara lagom!

Nej, det kan jag inte! Det gäller i alla fall vissa saker.
Typ mat, Sex and the city. Och ibland alkohol.

Sen jag köpte boxen har jag inte gjort något annat.
Jag har totalt isolerat mig och kollat på 4 säsonger på
typ tre dagar. Hur sunt är det?
Men det är ju beroendeframkallande! Som mat.
Och ibland alkohol.

Vad ska hända med mitt liv när jag har sett alla säsonger?

Det här med att vara lagom är uppenbarligen inte min grej.
Vad sjutton är lagom egentligen?
Man vet att det man gör inte är lagom, men man kan inte förklara
varör. Det är typ en känsla.

Det är min definition av lagom. En känsla!

Every new beginning comes from some other beginnings end

Idag vaknade jag upp ur min ledighetskoma som jag levt i ett tag under jul och nyår.
Det var inte en rolig upplevelse!
Det första som slog mig var att datum och veckodagar existerar. Typ shit, det är fredagen
den 2 januari 2009 och allvaret börjar på måndag! Ahhh!!
Jag har bara levt i en enda obryddhet om vilken dag det är, ens vilken tid på
dygnet det är. Oh, så härligt!
Nästa sak som slog mig är det en del plugg existerar i horisonten.
Plugg som jag förnekat att jag haft och som jag puttat åt sidan för att få
va ledig.
Och jag ska säga er gott folk! Att jag är glad över att jag kunde släppa
allt vad verklighet innebär för ett tag.
Nu tar jag nya tag, nu är det nämligen ett nytt år!


RSS 2.0