Jag tog mig samman för att slippa gå sönder
Ett tag trodde jag att jag skulle gå i bitar så mycket som jag hade att göra.
Praktik, plugg, juridiktentan som jag missade i mars.
Men jag tog mig samman, styrde upp ett och annat. Tryckte på pauseknappen till mitt liv.
På lördag trycker jag på play igen. Och jag har kontroll nu. Jag fasar inte lördagen längre.
Ibland tror jag att jag sparar all den disciplin som jag annars inte använder i ett lager i hjärnan.
Så använder jag det där lagret då det verkligen gäller.
H & I. Ni har gjort min praktikperiod till det bästa.
Jag känner mig sedd, ni lyssnar.
Jag öppnar mig för er. Tack för att ni är så underbara!
Kommer sakna er!
Jag längtar tills den dan (5 juni) då mitt liv slutar att enbart handla om studier för ett tag.
Inom psykiatrins väggar
Nu tror säkert alla att jag har blivit "galen" eller förvandlats till en "dåre" som måste lobotomeras eller bältläggas.
För det är den stämpeln som psykiatrin har. Det är nåt fuffens som försiggår, vilka är de där dårarna som finns på psykavdelningarna egentligen och så vidare...
Men hallå! Det finns nåt som kallas sekretess! Det är därför det är så hemligt, det är därför medierna fritt kan spekulera om psykiatrin och skriva smaskiga löp.
Första dagen jag kom till min praktikplats, som jag gör på en allmänpsykiatrisk mottagning, förundrades jag över varför det inte fanns nån skylt utanför som talade om att jag kommit rätt. Det finns ju skyltar till allt annat, typ frisörer, butiker, bibliotek osv. Men inte till den psykiatriska mottagningen. Funderade lite på det där och igår fick jag svaret. Fastighetsägaren vill inte att det ska vara nån skylt. End of discussion.
Jag tänker ju genast att fastighetsägaren inte vill att folk ska tänka "ÅH nej vad finns här för galningar! I det här huset vågar jag inte gå in"!
Ja, det är så att psykiatrin och psykiatriska sjukdomar över lag är skambelagt. Trist.
Man kan bestämma att människor inte ska få nån terapi, men hur ofta bestämmer man att folk med hjärtinfarkt inte ska få vård. Man säger till utbrända att de ska rycka upp sig och gå till jobbet. Det är som att säga till en med benbrott att sluta klaga och börja springa. Verkar rimligt?
Jo, psykiatrin är mycket intressant och lärorik. Men även känslomässigt tungt, men ändå hanterbart.
Så jag är nöjd.
Imorgon ska jag bli full.
Att lojalitet ska vara så jävla svårt
För en del är det tydligen svårt att vara lojal.
Tur att man har änglar som är det, när andra gör en besviken.
Sophie. Tack för att du är så jävla bra!
Och tack för att man kan känna trygghet med dig.
Hos dig stannar sånt som inte ska vidare.
Tack för att du plockade upp spillrorna efter mig i somras.
Tack för att du är du.
Tack för att du lär mig saker. Att prata med dig är som en lektion i livet.
Jag älskar dig!
