Oövervinnerlig känsla av att förmedla
Jag har fram tills nu varit en motståndare av bloggar, men ack, nu har jag själv fallit dit. Jag brukar ha förmågan att stå emot, men med tiden så faller jag ändå dit. Facebook-fenomenet är ett utmärkt exempel!
Som idag, nu för några minuter sedan, fick jag ett otroligt behov av att berätta! Kanske för att jag har något viktigt som jag vill förmedla, men också för att skrivandet i sig gör att man får ur sig en del som man har inom sig, lite som terapi. Jag skyller på dagens moderniserade värld att jag nu befinner mig här.
Jag tror jag fick min inspiration från två saker idag. Dels en krönika som jag läste i PUNKT.SE i morse på väg till skolan, dels från Idas blogg som jag nyss läste!
Denna krönika gjorde mig så glad att jag fällde en lyckotår i rusningstrafiken på tunnelbanan! Krönikören tog upp ämnet sexualundervisning, vilket jag precis har diskuterat med mina nurses! Hon tog upp precis de saker som man vill ändra på. Hur dagens skola lär ungdomar som är i början av puberteten hur ett samlag rent fysiologiskt går till (på ett heterosexuellt sätt), men man pratar aldrig om känslorna kring det, genusfrågor eller har diskussionsgrupper där eleverna får tänka & känna kring ämnet. Visar man bilder på riktiga könsorgan? Nej. Talar man om andra sexuella identiteter än heteronormen? Nej. Inte konstigt att unga tjejer vill "skönhetsoperera" blygdläpparna eller att unga killar vill förlänga sin penis när de inte får lära sig hur det ser ut på riktigt. Det de ser är det som exploateras i medierna, och vad ser vi där? Inte är det verkligheten i alla fall. Dessutom hjälper inte denna undervisning de unga tjejerna till att förstå att de är så mycket mer än en fortplantningsmaskin. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, för jag har så mycket åsikter om det.
Får att återgå till krönikan i alla fall.... Jag ska maila krönikören och tacka för det hon skrev, samt uppmuntra henne till att fortsätta med det! Dessutom ska jag härma Ida och länka till den, så att alla som läser här kan läsa krönikan! Hoppas det är okej Ida, men sånt här måste spridas till så många som möjligt!
Sonja Schwarzenbergers krönika:
http://www.aftonbladet.se/punktse/kolumnister/sonja_schwarzenberger/article1729940.ab
Har hittat motivationen igen. Jag tror den förra kursen bara var så otroligt omotiverande. På läkemedelsräkningstentan som vi har snart, måste man ha alla rätt, gah! Men å andra sidan vill jag ju inte att någon av mina framtida patienter dör för att jag har räknat fel. Det skulle kännas......Rätt kasst.
Jäjä. Tror jag har fått ur mig det jag ville nu. Nä, en sak till. Idag var en bra dag! En riktigt bra dag!
Däremot måste jag vara rak och bestämd mot en person. IGEN. Det har liksom gått över gränsen nu.
Nåväl! Punkt för nu.
