Resa i tid & sinne. Och till Italien.
I natt landade jag fysiskt på svensk mark igen, men mentalt är jag fortfarande uppe och flyger. Såg på världen ovanifrån. Ljuset från städerna, mörkret från skogarna... Jag kanske är konstig, men sånt gör mig existentiell.
För varje gång jag reser utomlands påminns jag om att det finns en hel värld därute som måste upptäckas! Och den känslan blir starkare för varje gång. Jag vill ha mer, jag vill upptäcka den där världen! Det är inte bara en karta man ser på bild, de där kontinenterna, länderna, städerna existerar. Med allt vad det innebär. Det är ju just det, allting innebär något för någon, nånstans i världen. Häftigt.
Har en så konstig blandning känslor i mig just nu, vilket gör mig en aning blank i ögat.
Lycka, längtan, hopp, förväntan, saknad, stress, mersmak.
När jag nu har känslorna svart på vitt, förstår jag att mitt blanka öga är blankt av lycka.
So long, folks!
