Jag tände ett ljus för ett liv som släckts

Då var Engla borta.
Jag vet att många barn dör, men just det här berörde mig så otroligt mycket.
Vissa saker gör bara det mer än andra, vet inte varför.

Och hela tiden som man hoppats på att hon lever, kanske "bara" kidnappad, men ändå vid liv.
Och hela tiden har hon varit död, nergrävd.
Nu hoppas jag att mördaren spärras in för alltid.



Läste förresten att man söker villiga, blivande pappor till gravida kvinnor. En ny dokusåpa.
Tillåt mig småle. Eller gråta lite.
Är inte världen bra sjuk ibland?

Rock ' n ' roll i alla fall.

Kommentarer
Postat av: julia

ja,vad ska man saga...?finns inte ord egentligen..men jag ar FORTFARANDE (kanske den enda?)saker pa att Maddie finns darute o snart far aterse mamma o pappa..hoppas hoppas..
hahaha den dokusapan ska jag se!!:D
puss!

2008-04-15 @ 16:51:19
Postat av: emily

Jag är inte för dödsstraff, men ibland undrar man.. Sen kommer iochförsig den där mördaren hamna i finkan och då löser det sig av sig självt. Ingen gillar barnmördare.

2008-04-16 @ 01:24:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0