but you keep stopping me


Nu måste jag nog referera till förra inlägget.

Visst. Jag känner mig fri. Friare än på mycket länge och det är skönt.
Men ibland önskar jag att det fanns en spärr, som kunde stoppa mig.
Ibland verkar det som att den där spärren inte existerar. Jag vet vad det beror på.
Vilket betyder att jag vet hur jag ska hantera problemet. Frågan är bara om jag vill det själv.
Egentligen.

Just i de situationerna vill jag det inte, men sen efteråt, när ångesten sköljer över en som en fucking tsunami!
Då jävlar skulle det sitta fint med en liten spärr.

Åre 2008

Fest. Skidåkning i toppklass. Bygget. Fest. Sol. Blå himmel. Fest. After ski på Fjällgården. Vindstilla. FEST.

Resans låt: M.I.A - Paper Planes.

Rock 'n' Roll för fan.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0